Infallsvinkeln

Tro och politik utifrån en kristen infallvinkel

Våldsamheterna i Charlottesville

Det har varit skrämmande scener som utspelat sig i Charlottesville i USA de senaste dagarna, där rasister och vänsteraktivister drabbat samman i våldsamheter med dödlig utgång. Tror det är viktigt att Trump är tydlig i sitt fördömande av den rasism och främlingsfientlighet som ändå var den utlösande faktorn i våldsamheterna. Det betyder inte att alla som deltog i demonstrationerna var rasister, inte heller var alla motdemonstranterna våldsamma antifa-medlemmar, men när en person med vit-makt-sympatier bestämmer sig för att meja ner oskyldiga människor med bil får det inte råda någon tvetydighet från presenten att detta är oacceptabelt. Man kan kritisera Obama hur mycket man vill för att han inte tydligt tog avstånd från islamister och BLM och Antifa men nu är det Trump som är president och även om Trump varken är rasist eller alt-right är det ett faktum att båda dessa grupper sympatiserar med Trump, vilket görs Trumps ord om dessa grupper desto viktigare. Här ger Ben Shapiro sin syn på saken:

 

För övrigt kan jag starkt rekommendera Ben Shapiros program, som finns både på Youtube och som podcast och på The Daily Wire. Som konservativ är han något så ovanligt som en saklig och balanserad kommentator av amerikansk politik, och kritiserar såväl Trump som republikaner och demokrater när det är befogat, så det är inget hyllningsprogram till presidenten på något sätt, och hans analyser av vad som pågår inom amerikansk politik är överlägsen något som svensk nyhetsrapportering kan skylta med. Dessutom gör han roliga Trump-imitationer. 🙂

Andrew Klavan om vinklad nyhetsrapportering

Olagliga röster problem i amerikanska val

Här i Sverige är det en självklarhet att man måste kunna identifiera sig för att kunna gå och rösta. Vi förstår vikten av att kunna garantera att folkval genomförs på ett korrekt och legitimt sätt så att ingen kan ifrågasätta att maktfördelningen återspeglar folkviljan. Även bland amerikaner är en klar majoritet för att den som röstar ska kunna identifiera sig enligt bland annat Gallup och Rasmussen. De enda som motsätter sig ID-krav är demokraterna, och det är ju inte utan att man undrar varför. President Trump har hävdat att han inte bara vann en överväldigande majoritet av elektorsrösterna i höstens presidentval utan även att han även vann en majoritet av antalet röster totalt sett. Om detta är sant eller inte vet vi inte, men att säkerställa att val genomförs på ett demokratiskt sätt borde vara en angelägenhet oavsett partitillhörighet.

Enligt många undersökningar är en betydande andel av rösterna i amerikanska presidentval ogiltiga, det rör sig om mellan någon miljon till flera miljoner. De illegala rösterna inkluderar röster från avlidna medborgare eller medborgare som röstat mer än en gång, men det vanligaste är röster från personer som saknar medborgarskap. Dessa tenderar till övervägande del att rösta på demokraterna, som på senare år köpt dessa människors röster med generösa löften om kravlösa bidrag och andra privilegier.

Kanske är problemet med olagliga röster mindre än vi tror, kanske är det större. Men oavsett vilket känns det väldigt angeläget att detta utreds på ett grundligt sätt, och här har hederliga demokrater en möjlighet att visa att även de står upp för demokratins principer genom att samarbeta över partigränserna för att gemensamt komma till botten med detta problem.

CNN i blåsväder

CNN har onekligen haft det kämpigt på sistone. Det började redan i höstas när Wikileaks avslöjade nära samarbete mellan CNN och Hillary Clintons kampanjorganisation. Att deras kandidat ändå förlorade presidentvalet gjorde inte saken bättre. Men det slutade inte där. Senaste halvåret har den ena skandalen avlöst den andra. Mest uppmärksammat på sistone var en påhittad nyhet om att en nära medarbetare till Trump skulle haft kopplingar till en rysk investeringsbank.

CNN verkar ha lagt alla sina ägg i samma korg genom att bedriva vad som väl rimligtvis måste anses vara en förtalskampanj mot Trump i tron att ändamålet helgar medlen. Ett av medlen på sistone har bland annat varit att öva utpressning mot en 15-årig pojke.

När CNN sedan i en hemlig videoinspelning medger att det inte finns mycket substans i deras Rysslands-konspirationer förstärker det ännu mer bilden av en nyhetsförmedlare som förlorat sin moraliska kompass och låtit journalistisk integritet ge vika för populism och opportunism:

Jag tycker det hela är lite sorgligt. Även om jag alltid tyckt CNN varit oärliga när de velat framställa sig som en neutral och balanserad nyhetskälla när de så uppenbart driver en tydlig vänsteragenda (jämfört med exempelvis Aftonbladet som åtminstone står för att de är vänster) så har de ändå vid många tillfällen ägnat sig åt bra journalistiskt arbete och präglats av en professionalism som många svenska nyhetsmedier har mycket att lära av.

Journalister har ett ansvar att kritiskt granska makten, och därför är det bekymmersamt att se utvecklingen inte bara hos CNN utan även hos många av våra svenska nyhetsmedier. Som väl är har nyhetsmonopolet på senare år luckrats upp vilket gjort det lättare att få en korrekt bild av vad som faktiskt händer i världen. Även nyhetsmedier måste granskas, och de som granskar nyhetsmediernas måste i sin tur granskas. Förhoppningsvis leder det på sikt till att vi får en bättre nyhetsförmedling och att människor kan återfå förtroendet för journalister. För även om det är lätt att glömma i dessa dagar är det ju faktiskt många journalister som är ärliga och faktiskt gör ett väldigt bra jobb.

Kjöller har fel om aborter

Hur svårt det är att försvara abort i allmänhet och svensk abortlagstiftning i synnerhet bevisas inte minst av hur i vanliga fall skärpta debattörer trasslar in sig i minst sagt märkliga resonemang när de försöker försvara företeelsen. Senast att ramla i den fällan är Expressens Hanne Kjöller som i sin krönika känner sig manad att redogöra för sin syn på aborter efter en tidigare krönika där hon gjorde en något haltande jämförelse mellan samvetsfrihet för vårdpersonal och en muslim inte vill sälja alkohol på systembolaget (Stefan Gustavsson gör en utmärkt redogörelse i Världen idag om varför Kjöllers jämförelse inte håller).

Så varför har Kjöller fel? Till att börja med, och som jag varit inne på förut:  Samvetsfrihet handlar inte om rätten att av samvetsskäl vägra arbetsuppgifter i största allmänhet. Det handlar om rätten att av samvetsskäl inte behöva mörda en annan människa i sin yrkesutövning. Skulle en brevbärare eller en logoped eller en bibliotekarie eller någon annan förväntas mörda någon människa i sin yrkesutövning är jag mer än villig att även inkludera dessa yrkesgrupper i samvetsfriheten. Kjöller är förstås väl medveten om vad samvetsfrihet faktiskt är och därför blir det direkt ohederligt när hon och andra försöker framställa frågan som något den inte är.

Men Kjöller går ur askan i elden när hon vidgar sitt resonemang till att inte bara vara emot samvetsfrihet utan även för aborter i alla dess former rent allmänt. För att vara en text på knappt 600 ord är det anmärkningsvärt hur mycket faktafel, fördomar och logiska luckor hon lyckas få med. Att spy ur sig unkna fördomar om ”religiösa” människor till exempel känns onödigt och rent av klantigt. Det sista abortförespråkare behöver efter de senaste årens skandaler är att förstärka bilden av att hat mot troende är en bidragande drivkraft.

Enligt WHO dör över 50 miljoner barn varje år genom aborter. I USA och många andra länder är abort den i särklass vanligaste dödsorsaken, mer vanlig än hjärtbesvär och oändligt mer vanlig än exempelvis död genom skjutvapen. När det gäller effekterna av en mer restriktiv svensk abortlagstiftning gissar Kjöller hej vilt. Hennes referenser är svenskt 30-tal eller kvinnor i u-länder, båda fall där dödligheten av medicinska ingrepp var/är högre än i Sverige 2017. Ett mer relevant exempel hade förstås varit Chile där vetenskaplig forskning visar att restriktivare abortlagstiftning både minskar antal aborter och förbättrar kvinnors hälsa.

Redan i rubriken går Kjöller emot vetenskaplig konsensus när hon hävdar att ett foster inte är en människa. Vissa brukar ju vilja hävda att evolutionsläran är ett obestridligt vetenskapligt faktum, andra att mänsklig klimatkontroll är det, men när det gäller frågan om när mänskligt liv uppstår råder det inga som helst tveksamheter, enligt bland andra forskare som Keith Moore, T.V.N Persaud och Mark Torchia:

Human development begins at fertilization when a sperm fuses with an oocyte to form a single cell, the zygote

Kjöller menar också att hon inte är abortförespråkare men att hon däremot försvarar den svenska abortlagen. Som tillåter aborter. Det är ungefär som att hävda att man inte försvarar slaveri men däremot försvarar lagstiftning som tillåter slaveri. Just synen på slavar och slaveri går även att tillämpa på Kjöllers resonemang där hon försvarar abort med att barnet enligt lagen inte räknas som en människa. ”Land skall på lag byggas, inte på tyckande” menar Kjöller. Samma resonemang kunde tillämpas för att försvara slaveriet på 1800-talet (och i andra länder som i motsats till USA ännu inte avskaffat slaveriet). Slaven var inte en människa juridiskt sett. Men lagstiftningen kunde förstås inte förändra det biologiska faktumet att slaven faktiskt var en människa. Att hänvisa till en förtryckande lagstiftning är inget hållbart argument, varken då eller nu.

Vad gäller motståndet mot samvetsfrihet blir logiken ännu mer märklig. Antingen råder det konsensus kring den ”svenska” synen på att aborter är det ljuvligaste som finns och då kommer noll (0) aborter att förhindras varje år av att en eller två eller tio kvinnoförtryckande kvinnliga barnmorskor vill arbeta med att rädda mänskligt liv snarare än att utsläcka det. Eller så kanske barnmorskor som i motsats till krönikörer på kvällstidningar faktiskt vet vad en abort innebär känner ett djupt obehag kring denna aspekt av sitt arbete och helst skulle vilja slippa det. I så fall kanske det också finns anledning att ompröva den svenska hållningen i frågan.

 

Comeys vittnesmål tog död på konspirationen

Det händer ständigt saker i amerikansk politik. Men hur vet man om det som händer är bra eller dåliga nyheter? Läser man de svenska och Clinton-lojala medierna (DN, Aftonbladet, Expressen, SvD) är det ganska enkelt. Händer det något som är dåligt för republikanerna eller Donald Trump hamnar rubrikerna längst upp i tidningarnas nätupplagor. Händer det något som är bra för republikanerna eller Trump hamnar de längre ner i rapporteringen (eller rapporteras inte alls).

Veckans på förhand mest omtalade amerikanska nyhetshändelse var förhöret med förre FBI-chefen James Comey. Svenska tidningar har använt termer som ”värre än Watergate” och ”riksrätt” i sina verklighetsfrånvända förhoppningar om vad förhöret med Comey skulle mynna ut i. Och när förhöret väl var över? Knäpptyst. Tomt. Inget. Den pliktskyldiga skildringen av förhöret hamnar långt, långt ner i tidningarnas nätupplagor, efter artiklar om lekande dagisbarn och artiklar om kroppsbehåring och reklam för bolån. Det finns förstås en anledning till detta.

Comey var förvisso mycket kritisk och irriterad på Trump och lät ungefär som man kan förvänta sig av någon som tycker de fått sparken utan att förtjäna det. Men går man in på detaljerna sa Comey precis det som vänstern inte ville höra. Han bekräftade till att börja med att Trump inte misstänktes för otillbörliga kontakter med Ryssland i samband med valet. Comey erkände också, och detta var väl den stora nyheten i vittnesmålet, att han själv läckt hemliga uppgifter till utomstående, något som nu tycks bli föremål för en utredning mot Comey själv. Den förre FBI-chefen tog även upp hur den förre riksåklagaren Loretta Lynch försökt påverka honom att tysta ner brottsutredningen mot Hillary Clinton. Loretta Lynch tillsattes ju som bekant av Obama och Comeys vittnesmål har nu gjort att det höjts röster för att starta utredningar gällande såväl Lynch som Barack Obama och Hillary Clinton gällande obstruktion av rättvisa.

Var detta spiken i kistan för Rysslandskonspirationerna? Rimligtvis borde det vara så. Till och med Chris Matthews på MSNBC (på den yttersta vänsterkanten) erkänner att konspirationen nu är död:

 

Även från andra på den amerikanska vänsterkanten får man intrycket av att de nu inser att de måste byta spår. Istället för att sätta dit Trump för Ryssland verkar tongångarna nu handla om att de ska hitta ”något annat” för att försöka få bort Trump. Och svenska medier? De fattar nog galoppen de också så småningom, även om det kanske sker först något år efter alla andra.

 

We’ll always have Paris

Vi lever onekligen i en orolig tid med allt som pågår runt om i världen. Desto mer anledning då att fira när någon gör något bra, som till exempel Donald Trumps beslut om att lämna Paris-överenskommelsen. Debatten om miljöfrågor framställs ibland som att den står mellan de som bryr sig om miljön och de som inte gör det. Mellan de som vill rädda världen från en nära förestående undergång och de som bara bryr sig om de rika och giriga oljebolagen och struntar i vanliga människor. Den beskrivningen må vara populär men den har naturligtvis ingenting alls med sanningen att göra.

Trumps beslut att lämna Paris-överenskommelsen har av vänstermedier framställts som en katastrof för mänskligheten och hela världen, men den reaktionen saknar helt förankring i verklighet och vetenskapliga fakta. Därför är det viktigt att människor informerar sig om vad Paris-överenskommelsen faktiskt är för något. Paris-överenskommelsen innebar kortfattat att 195 länder kom överens om att arbeta för att minska jordens temperatur. Varje land satte upp sina egna mål, vissa lovade mycket, vissa lovade lite, vissa lovade ingenting alls, men oavsett vilket skrev länderna på.

Just det faktum att målen var så olika är viktigt att komma ihåg när det nu framställs som att hela världen var överens om att rädda världen och att det nu är USA och den elaka Donald Trump som förstör allt genom att dra sig ur. Att till exempel Kina och Indien skriver på har sin förklaring inte i att man är villig till att göra uppoffringar för att rädda miljön utan för att målen som just dessa länder skrev under på inte ställde några krav alls på dem. Deras signaturer på avtalet var med andra ord inte mer värda än papperet de skrev under på.

För USA däremot var situationen annorlunda. Obama lovade väldigt mycket, väl medveten om att ingenting av det han lovade när han skrev på skulle behöva börja implementeras förrän han inte längre var president. Och tittar man på konsekvenserna av USA:s förpliktelser kan man inte annat än ge Trump rätt i att dra sig ur. Implementering av Paris-överenskommelsen i form av ökad statlig reglering och höjda skatter skulle slå hårt mot hela tillverkningsindustrin. Inte bara mot kol-industrin som det ibland framställts, utan all tillverkningsindustri. Enligt många bedömare skulle en implementering av Paris-överenskommelsen kosta åtskilliga miljoner amerikanska arbetstillfällen. Det skulle kosta amerikanska skattebetalare miljarder och åter miljarder i höjda kostnader och energikostnaderna skulle skjuta i höjden på ett sätt som främst skulle drabba de med sämst inkomst som inte har råd att byta bilen mot en Tesla över en natt.

Motivet för de som försvarar Paris-överenskommelsen kanske inte är att göra USA till ett förindustriellt samhälle igen eller tvinga alla att leva som Amish-folk, men det är ändå viktigt att komma ihåg att Paris-avtalet inte handlar om att rädda miljön. Det handlar inte ens om klimat, även enligt klimat-alarmisters egna beräkningar skulle temperaturförändringen de kommande 100 åren vara knappt mätbar med de åtgärder som föreslagits. Och då utgår vi ändå från att det är enbart människan och inte på något sätt naturfaktorer som styr klimatet, vilket ur ett vetenskapligt perspektiv är mycket tveksamt. Nej, Paris-överenskommelsen handlar om omfördelning av välfärd. USA har genom naturresurser och en kapitalistisk och väl fungerande marknadsekonomi kunnat producera energi på ett effektivare och billigare sätt än de flesta andra länder, vilket också bidragit till en högre levnadsstandard än många andra länder. Detta försprång vill andra länder fördela om. Inte undra på att andra länder är så angelägna om att USA ska skriva på, för dem handlar det om ta igen så mycket som möjligt av USA:s försprång de bara kan.

Jag tror definitivt att vi behöver hitta bättre sätt att producera energi. Sätt som är mindre skadligt för miljön än mycket av den energiproduktion vi har idag. Jag tror också att en fri och avreglerad marknad som uppmuntrar innovation är betydligt bättre än statlig interventionism för att åstadkomma detta. Det kanske inte alltid går i den takt vi önskar, men det är det bästa alternativ vi har.

 

Källor:

http://www.nationalreview.com/article/442822/paris-climate-agreement-us-should-abandon-it-learn-china

http://www.dailywire.com/news/17086/excellent-trump-5-reasons-trump-right-pull-out-ben-shapiro

http://notrickszone.com/2017/05/29/80-graphs-from-58-new-2017-papers-invalidate-claims-of-unprecedented-global-scale-modern-warming/#sthash.ktF0tSb7.HSIAlWYn.dpbs

 

Traditionella värderingar gynnar kvinnor

Jämställdhet är ett alltid aktuellt och angeläget ämne, även om det råder delade meningar om hur jämställdhet mellan könen faktiskt uppnås. Den rådande dogmen på vänsterkanten numera är att jämställdhet bäst kan mätas i antal utförda aborter eller genom könsbyte, men det finns kanske goda skäl att nyansera en sådan uppfattning. Nedan följer ett föredrag med Lauren Southern där hon på vetenskapliga grunder redogör för hur traditionella värderingar bäst bidrar till att upphöja och stärka den moderna kvinnans ställning:

Som själv tillhörande det motsatta könet kanske jag inte är kvalificerad att utvärdera hennes redogörelse, men intressant är det likväl.

Demokraterna och rasismen

Idag råder en konsensus inom amerikansk politik om att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett etnicitet och hudfärg, men det kan vara bra ibland att påminna sig om att det inte alltid varit så:

 

Vänster och höger

Den som följt den här bloggen har säkert snappat upp att jag i många frågor befinner mig till höger om mitten på den politiska skalan. Det betyder inte att jag tror att alla som tycker annorlunda är onda eller dumma i huvudet, inte alls. Tvärtom så vill jag nog hävda att jag har en ganska stor förståelse för varför människor på vänsterkanten tycker som de gör, även om jag menar att logiken i deras resonemang inte alltid håller. Här i Sverige tenderar vi inte bara att stå väldigt långt till vänster i våra värderingar (vilket man förstås får göra) men vi tenderar också att tro att alla värderingar till höger om moderaterna är uttryck för någon slags extremism. Steven Crowder illustrerar här på ett ganska humoristiskt sätt att så inte nödvändigtvis är fallet: