Infallsvinkeln

Tro och politik utifrån en kristen infallvinkel

Allt för Jesus

Korset

Såhär i påsktider får man lite extra tid att fundera över vad den kristna tron egentligen handlar om. Tid att rannsaka vad min kristna tro egentligen betyder för mig. Bibeln säger att ”om någon är i Kristus är han en ny skapelse” (2 Kor 5:17). Jesus säger också att ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig”.

Jag tror att det kanske är ett problem i mycket av kristenheten idag. Man talar gärna om välsignelser och om Guds fullkomliga kärlek och nåd. Man talar mindre om försakelse och helgelse. Det tycks finnas en sorts inställning att man kan vara ”lagom frälst”. Gå till kyrkan en gång i veckan, läsa Bibeln och be ibland, men i övrigt leva sitt liv precis hur som helst. Jag har själv haft den inställningen ibland. Men det innebär också att man i praktiken flyttat sin tro från Jesu försoningsverk på korset till en slags gärningslära istället. Som att varje ”kristen” handling ger oss rätt till tio ”okristna” handlingar, ungefär. Så är det ju naturligtvis inte.

I den värld vi lever i är det väldigt lätt att smittas av världens sätt att tänka och se på saker. Relationer, pengar, ägodelar, underhållning, politik och ideologier. Och kanske är frestelserna för dagens unga större än för tidigare generationer. Allting är tillgängligt på ett sätt som det inte har varit förut. Bara genom en fullkomlig överlåtelse till Jesus kan vi fatta rätt beslut. Och även då kommer vi att misslyckas ibland.

Att ta sitt kors och följa Jesus innebär att det ibland finns ett pris att betala. Inte så att vi ska isolera oss och avstå från allt i någon slags självupphöjande asketism, det är inte alls det som det handlar om. Men det innebär ibland att vi måste göra svåra val. Kanske tacka nej till ett jobb som skulle ge väldigt bra betalt. Kanske sluta umgås med vänner som inte är på väg åt samma håll som du när det gäller relationen med Jesus. Kanske till och med släppa tankarna på dina drömmars kvinna därför du innerst inne vet att hon inte är den som Gud har tänkt för dig.

En av de största hjältarna i Bibeln är Paulus som betytt så oerhört mycket för den kristna tron. När man läser om det pris han fått betala för sin tro blir det svårt att inte vara ödmjuk:
”Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken.” (2 Kor 11:23-29).

Mina egna prövningar känns väldigt små och ynkliga vid jämförelse. Och ändå slutade inte Paulus att älska och följa Jesus. Det kan man kalla överlåtelse. Men så visste också Paulus att Jesus redan hade gett sitt allt för honom, för hela mänskligheten, när han lät sig spikas upp på ett kors för mänsklighetens synder. Något som kan vara värt att påminna sig när vi nu firar påsken och den seger som Jesus vann för oss på Golgata.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: