Infallsvinkeln

Tro och politik utifrån en kristen infallvinkel

Selimovic – Khemiri 1-0

Det är nog ingen överdrift att påstå att frågor kring rasism, tolerans, integration och invandring kommit allt mer i fokus på senare år. En av de senaste turerna i debatten började med Jonas Hassen Khemiris debattartikeln på DN Kultur. Artikeln skapade mycket reaktioner, både positiva och negativa. Häromdagen skrev Jasenko Selimovic ett svar på Khemaris debattinlägg. Även Selimovic fick mycket reaktioner. Exempelvis från Aftonbladets Åsa Linderborg som väljer att göra en avsiktligt illvillig tolkning och framställer det som att Selimovic förnekar att rasismen överhuvudtaget existerar. Även DN själva kommenterar på ledarplats den debatt som förts kring frågan.

För egen del tycker jag att såväl Khemiri som Selimovic har en del poänger. Att rasismen är en realitet hindrar inte att begreppet rasism som sådant ibland (och allt oftare på senare år) missbrukas för politiska ändamål. Precis som exempelvis fattigdomen både är en realitet för de som är utsatta men samtidigt en affärsidé för företag och politiker som ser potentialen i att utnyttja utsatta människors olycka för egna ändamål. Mer tragiskt är ändå att vänsterns sätt att indoktrinera utvalda grupper in i offerrollen i de flesta fallen gör att dessa människor som man påstår sig värna om fastnar i ett livslångt utanförskap och inte ges möjligheten att förändra sin livssituation. Vilket förstås är precis vad vänstern vill. Hela deras politiska filosofi förutsätter ju och strävar efter att människor har ett närmast narkotikaliknande beroende av staten för att lättare kunna manipulera dessa människor efter egna syften.

När det gäller specifikt hanteringen av papperslösa, eller illegala invandrare vilket är en mer korrekt beskrivning, så kan jag tycka att antingen så tycker man att vår lagstiftning är bra och kämpar för att lagen tillämpas, eller så tycker man att lagstiftningen är dålig och kämpar för att den ändras. Jag kan respektera båda uppfattningarna. Däremot kan jag inte respektera människor som tycker det är okej bryta mot lagen men inte lyfter ett finger för att påverka den politiska processen med syfte att ändra på lagarna. Inte minst är det ett hån mot alla duktiga, ärliga, hederliga invandrare som gått den hårda vägen och på laglig väg skaffat sig tillstånd att vistas i vårt land. Båda mina föräldrar gick den vägen och samma sak för föräldrarna till de flesta jag kände och umgicks med när jag växte upp.

Annonser

16 kommentarer

  1. Hej, jag tänkte dela med mig av mina tankar kring den här debatten. Jag tycker precis som du att båda artiklarna har poänger.Men här är är en annat svar som lite sätter fingret på det jag kände när jag läste Jasenko Selimovics artikel: http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/rakel-chukri/varldsfranvand-statssekreterare/ Jag tycker också mycket om Khemiris text och den här artikeln tycker jag beskriver varför den är bra: http://www.expressen.se/kultur/vad-betyder-bra

    Visst är samhället komplext men för att verkligen förstå att samhället är komplext är det en bra början att erkänna de subjektiva upplevelser som Hassen Khemris beskriver.

    Kritiken Jasenko Selimovic framför tycker jag är obehaglig på grund av den fostrande tonen där ”Min vän” känns inte känns genuin utan används snarare som en retorisk härskarteknik från den makthavare han faktiskt är. I slutet av artikeln går han från att vara ”min vän” och implicerar att Khemiri skulle känna sig sårad efter att ha berättat om sina egna SUBJEKTIVA erfarenheter. Det ger mig en känsla av att Selimovic inte söker Khemiris vänskap, för hur skulle Khemeri kunna bli sårad efter att ha berättat om sitt liv och sina upplevlser? Det som sårar någon som öppnar upp sig och berättar om sina egna upplevelser är när de inte får något erkännande och det är precis det jag tycker Selimovics inte ger Khemiri i sin artikel. Slutet av Selimovics artikel känns som slag i magen och leder inte direkt till en konstruktiv dialog, luften går ur och man blir ”politiskt deprimerad”:

    ”Du säger: jag har inte fått min beskärda del av detta samhälle. Jag säger: jag har inte gett tillbaka tillräckligt till detta samhälle.

    Du säger, byt kropp med mig. Jag säger: jag försökte. Jag vill inte längre.

    Om jag sårade dig med någonting, Jonas, förlåt mig. Det var inte meningen. Jag är inte din fiende. Inte den du behöver kämpa emot, besegra, få ner på knäna. Jag är din vän. Det är med dig jag ska leva resten av mitt liv i detta land.”

    Ingenstans erkänner Jasenko Selimovics Jonas Hassen Khemiris SUBJEKTIVA erfarenheter. När jag läser de båda texterna känner jag att Khemiri sträcker ut en hand, han vill öka människors förståelse för de upplevelser han går igenom. Selimovics artikel uppfattar jag mer som polariserande – dvs läser man enbart Selimovics text ges intrycket av att Khemiris text var offensiv från början vilket jag inte tycker den var. Det känns som Selimovics klappar Khemiri på huvudet, nämner honom vid förnamn, han vill visa Khemiri att han inte förstår att samhället är komplext.

    Jag tycker att om vi verkligen vill förstå vårt komplexa samhälle kan vi börja med att erkänna varandras subjektiva förståelse för den värld som möter var och en av oss varje dag. Mer empati helt enkelt.

    Hälsningar
    Erik

    • Hej Erik!

      Som jag uppfattar det är det inte så att Selimovic ifrågasätter Khemaris subjektiva erfarenheter. Däremot menar Selimovic att vi i någon mån har möjlighet att VÄLJA hur vi uppfattar vårt samhälle. Vi kan VÄLJA en världsbild där vi uppfattar oss själva som offer och alla andra som fiender. Och genom att göra det valet kanske vi bidrar till att ÖKA motsättningarna mellan grupper snarare än att överbrygga dem. Det är den tolkning jag gör. Jag tror inte det handlar om att på något sätt förminska känslan av utsatthet som någon upplever på grund av etnicitet, kön, religion eller annat utan mer om att försöka hitta en mer konstruktiv väg att lösa problemen.

  2. Jag tycker jag visade i mitt svar att Selimovic just ifrågasätter Khemiris erfarenheter genom att släta över dem och få honom att visa tacksamhet. (Jag tycker också det är uppenbart att Selimovics använder en massa härskartekniker för att just göra detta.)

    Men om nu då Selimovics menar att vi har möjlighet att välja hur kan det vara ett svar på Khemiris artikel?

    Är det inte bra att identifiera det i våra liv som gör det svårare att välja?

    Vilka ska vi lyssna till för att ta reda på vad som gör det svårt att välja för vissa?

    Hur kan man välja en världsbild? — Jag skulle väldigt gärna höra hur du tänker kring hur människor väljer olika världsbilder.

    • Man väljer världsbild genom den tolkning man gör av olika situationer och företeelser. Faran i att välja en världsbild där man betraktar sig själv som offer och alla andra som fiender är att man börjar behandla andra som sina fiender. På längre sikt kan detta filter bli ett sätt att legitimera hat och konflikter, och det är väl det jag tycker att Selimovic uppmärksammar på ett bra sätt. Det handlar alltså inte om att frånta Khemiri hans erfarenheter, utan snarare om att söka en konstruktiv lösning istället för att ställa grupper emot varandra.

  3. Är det inte ett problem om man ÄR ett offer men inte betraktar sig som ett då?

    Hur väljer man världsbild?

    Hur ska man tänka när man tolkar olika situationer och företeelser?

    Är det verkligen de som ser sig själva som offer under en längre tid som legitimerar hat och konflikter?

    Är vi människor bara en grupp?

    • Man kan ju exempelvis jämföra med de svartas situation i USA. Rasismen och segregationen där var en verklighet men genom medborgarrättsrörelsen uppmärksammades problemet och många framsteg gjordes för de svartas rättigheter. Men parallellt med en utveckling av ökad tolerans och samförstånd mellan olika etniska grupper växte det också fram en svart makt-rörelse som var öppet rasistisk mot vita och som än idag har ett starkt stöd på sina håll. Och även om de flesta inte tog det så långt så har det funnits politiker som insett att det varit politiskt opportunt att spela på raskonflikter och cementera bilden av afroamerikaner som en grupp förtryckta offer, något som påverkat mångas självbild och gjort att flera decennier senare så är svarta amerikaner fortfarande den grupp som har det sämst ställt ekonomiskt (även om det förstås finns lysande exempel på afroamerikaner som lyckats ta sig ur fattigdomen). Detta kan jämföras med amerikaner med asiatiskt ursprung som idag är den etniska grupp med bäst ekonomisk situation, och då har asiaterna knappast varit förskonade från rasism de heller. Slutsats: Rasismen existerar vare sig vi vill eller inte, men hur vi förhåller oss till den är helt avgörande för hur vi övervinner problemet. Antingen gör vi situationen bättre, eller så gör vi den sämre.

      • Jag håller helt med om din slutsats och tänker då att när du menar VI i ”Antingen gör vi situationen bättre, eller så gör vi den sämre”; så menar du att både de som förtrycker och de som förtrycks ska ta ansvar?

        För att vi kan väl inte hävda att det är de förtryckta som måste ta ansvar? Vi kan väl inte hävda att de som redan lever under våld från en annan grupp som bär ansvar för att inte bruka våld tillbaka? Vare sig det gäller människor med en annan hudfärg, annat kön eller intellektuell funktionsnedsättning.

        Vi kan nog vara överens om att de som förtrycks kan berätta om förtrycket som pågår och de som inte förtrycks kan VÄLJA att lyssna. På så sätt tror jag att man väljer sin världsbild som du skrev i ditt förra inlägg. För om de inte lyssnar – ja vad händer då?

        När du ger din bild av hur utvecklingen vem är det du då har lyssnat på? Det verkar det som om du inte tar med det våld som brukades dagligen mot svarta, som om det inte räknas i den ekvation du ställer upp. Jag tänker på den vit makt-rörelse fanns innan det fanns en svart makt-rörelse. De som jagade de första fria slavarna. Slavar som med våld förts från Afrika till USA. Jag tycker inte det är konstruktivt att bunta ihop amerikaner med asiatiskt ursprung med amerikaner som har afrikanskt ursprung. Människor från Asien kom till ett USA under helt andra förutsättningar och behövde aldrig organisera sig på samma vis som de svarta. De delar helt enkelt inte samma berättelser! Att jämföra dessa båda grupper och sen skylla på en svart makt-rörelse för den rasism som existerar i USA representerar är en världsbild jag är beredd att ”välja”.

        Vi kan istället välja att begrunda och uppmuntra Jonas Hassen Khemiri och andra att beskriva det förtryck de utsätts för. Håller du verkligen inte med om att Selimovic försöker släta över Khemiris berättelse? Att han försöker förminska honom? Att han väljer att inte lyssna?

        Selimovic skriver i artikeln rakt ut att Jonas har valt fel världsbild. Hur gör du när du väljer världsbild?

        Du har skrivit Selimovic – Khemiri 1-0 i rubriken på detta inlägg. Är det så att du väljer att lyssna på en makthavare istället för att lyssna på någon som känner sig utsatt för ett förtryck?

        Khemiri riktar sig mot poliser med våldsmonopol, mot makten. Han vill att de ska ta ansvar och i min värld är det så en demokrati ska fungera. Att de med våldsmonopol och lagstiftande makt ska vara ett föredöme i att ta ansvar i sin representation av folket. I min värld kan vi inte lägga ansvaret på de förtryckta. Makten borde lyssna på de förtryckta och jag rekommenderar att du tittar på den här intervjun med Angela Davis http://www.youtube.com/watch?v=R2BIZy0HScM som likt Hassan Khemiri berättar om sina subjektvia erfarenheter men också om vad som föder våld bland svarta i USA. Titta gärna på hela http://blackpowermixtape.com/ vilket är en av de bästa dokumentärerna jag själv sätt. Sen rekommenderar jag också min favoritserie, The Wire, en serie gjord av en före detta detektiv och dokumentärfilmare om de svartas situation i Baltimore i USA.

        Men för att flytta blicken tillbaka till Sverige tycker jag du ska lyssna till Rosa Taikon. (Nu hittar jag inte den föreläsningen hon höll i Sveriges riksdag men denna intervjun får duga) https://www.youtube.com/watch?v=XAgncfqDP28
        Är Rosa och romerna offer för förtryck tycker du? Eller låtsas hon bara vara ett offer?

        Angående förtrycket mot intellektuellt funktionsnedsatta kan du läsa här: http://www.jag.se/debatt/upprattelse-overgrepp

        Vi kan läsa Maria Svelands bok om hatet och erkänna hennes subjektiva berättelse istället för att som Selimovic hävda att hon och Khemiri valt att tolka världen fel.

        Det finns berättelser vi kan välja att lyssna på men ibland måste vi leta bortom media och andra makthavare när vi bygger vår världsbild. Din rubrik på ditt blogginlägg tycker jag signalerar att en makthavares, Selimovics berättelse, väger tyngre.

        Sen skriver du

        ”Mer tragiskt är ändå att vänsterns sätt att indoktrinera utvalda grupper in i offerrollen i de flesta fallen gör att dessa människor som man påstår sig värna om fastnar i ett livslångt utanförskap och inte ges möjligheten att förändra sin livssituation. Vilket förstås är precis vad vänstern vill. Hela deras politiska filosofi förutsätter ju och strävar efter att människor har ett närmast narkotikaliknande beroende av staten för att lättare kunna manipulera dessa människor efter egna syften.”

        Jag tycker inte du är konsekvent i din politiska filosofi och vad det är du skriver. Jag får en känsla av att du hellre lyssnar på makthavare än på människor som lever i förtryck. Att du helt enkelt går maktens ärenden. För människors frihet?

  4. Jag skrev fel i slutet på mitt fjärde stycket som du kanske förstår. Det fattas ett ”inte”. Det ska stå:
    ”…Människor från Asien kom till ett USA under helt andra förutsättningar och behövde aldrig organisera sig på samma vis som de svarta. De delar helt enkelt inte samma berättelser! Att jämföra dessa båda grupper och sen skylla på en svart makt-rörelse för den rasism som existerar i USA representerar är en världsbild jag INTE är beredd att ”välja”.”

    • Ja, jag menar att både de som förtrycker och de som förtrycks ska ta ansvar. Det betyder inte att båda har delad skuld, absolut inte, SKULDEN ligger ALLTID hos förtryckaren. ENBART hos förtryckaren. Förtryckarens ansvar ligger i att erkänna sitt fel och upphöra med förtrycket. Den förtrycktes ansvar däremot ligger i hantera sitt förtryck på ett ansvarsfullt sätt. Inte genom att acceptera det, självklart inte, men genom att exempelvis inte låta sin situation legitimera känslor av hat och hämnd. Vi har sett allt för många situationer och konflikter i världen där grupper ställts mot varandra och där de förtryckta kommit till makten och agerat på ett likadant sätt som sina tidigare förtryckare.

      När det gäller situationen i USA ska vi komma ihåg att de som sålde slavarna från Afrika själva var lika mörkhyade afrikaner som slavarna de sålde. Det finns alltså andra dimensioner av slaveriet än rent rasistiska, inte minst ekonomiska, men givetvis är slaveriet en skamfläck i mänsklighetens historia. Exemplet med svart makt-rörelsen syftade inte till att på något sätt förringa de vitas rasism mot svarta, bara till att illustrera till hur det kan gå när några väljer FEL sätt att reagera på orättvisor. Asiaternas situation i USA var givetvis annorlunda, men vi ska också ha klart för oss att det förekom förföljelse mot främst japaner men även mot andra med asiatiskt utseende efter Japans roll i andra världskriget.

      Men för att återgå till Selimovic och Khemiri så håller jag definitivt inte med om att Selimovic på något sätt försöker släta över Khemiris berättelse. Snarare är det väl så att han försöker komplettera den och nyansera den ganska svart-vita skildring som Khemiri gör.

      Du frågar hur man gör när man väljer världsbild. Men saken är den att du har redan valt din världsbild. Du har valt att se världen i svart och vitt, i gott och ont, i onda makthavare och förtryckta medborgare. Dina referenser är väldigt talande för det filter genom vilket du väljer att betrakta din omgivning. Du väljer att betrakta alla människor som låsta i roller de är födda i utan möjlighet att förändra sin situation. Du talar om Jasenko Selimovic som en makthavare men bortser från hans bakgrund som invandrare från ett krigsdrabbat land, och väljer att inte se Khemiri som makthavare trots att han får komma till tals i en av Sveriges största dagstidningar på ett sätt som du eller jag eller poliserna som han beskyller för rasism aldrig kommer att få göra. Khemiri representerar inte de förtryckta, han representerar sig själv, precis som Selimovic representerar sig själv. Varje människas berättelse är unik, och lyssnar du på 1000 olika invandrare så kommer du få 1000 olika svar.

  5. På vilket sätt gör Khemiri en svartvit berättelse när han skriver om sina egna upplevelser!? Det är din och min uppgift att lyssna på flera människor som delar med sig av sina upplevelser. Jag väljer inte att bara lyssna till makthavare för att förstå världen utan jag plockar in historier från alla möjliga håll. Tror du verkligen att jag tror att makt alltid är ont? Det är ofrånkomligt att makthierarkier kommer finnas, att rasism och grupperingar kommer att finnas. Men håller du inte med om att de som utövar makten måste granskas kritiskt?

    Människor är inte låsta men jag vet att det går att köpa sig friheter, det har det alltid gått att göra genom historien. Vissa har mer svängrum än andra. Det går att köpa sig valfrihet. Det går att köpa en resa för att flytta från förtryck. Det går att köpa sig utbildning. Det går att köpa sig fritid. Eller hur?

    Lyssnar jag på 1000 olika invandrare kommer jag hitta ett mönster. Delar av svaren är lika, delar av svaren är unika. Att kunna identifiera sig med en grupp som har samma erfarenheter som sig själv gör att en känsla av samhörighet uppstår, det är så en grupp uppstår, det är så makt uppstår. Det är denna samhörigheten som är grunden till att kunna förändra sin situation. Att be ett apatiskt flyktingbarn att ta ansvar eller intellektuellt funktionshandikappade.

    Jasenko sitter är med och utformar lagar, vårt rättssamhälle, han sitter på den formella makten. REVA är fel. Visst har Khemiri makt men inte alls på samma sätt. Det är inte han som sorterar människor efter hudfärg och väljer vilka som ska utvisas. Han beskyller poliserna för rasism med rätta. Eller hur definierar du egentligen det de håller på med om inte med rasism?

    • Visst ska makthavare granskas kritiskt. Men det är inte det Khemiri gör. Om Khemiri motsätter sig att poliser utför sitt jobb och upprätthåller demokratiskt stiftade lagar så får han väl rösta på ett anarkistiskt parti som vill avskaffa alla lagar. Jag är också kritisk mot REVA, men samtidigt är det viktigt att ställa sig frågan varför projektet överhuvudtaget startats. Khemiri presenterar inga alternativ till hur vi på ett bättre sätt ta itu med problemet med illegal invandring. Att kritisera är enkelt. Att komma med konstruktiva förslag är uppenbarligen mycket svårare.

  6. Miss igen. Att be ett apatiskt flyktingbarn att ta ansvar eller intellektuellt funktionshandikappade kanske är lite för mycket begärt.

  7. Ja, jag tror lösningen med illegal invandring är ett globalt problem som faktiskt inte kan lösas nationellt. Globala problem kan inte lösas med nationella åtgärder. Vi får hoppas att vi kan avskaffa den här dåliga lagen och behålla de bra lagarna i en så demokratisk process som möjligt där så många som möjligt kan få komma till tals.

    • Absolut, visst krävs det att alla länder gör sitt. Och jag är helt öppen för alla bra idéer och förslag.

    • Ingen dålig idé. Faktum är att vi genom Lissabonfördraget har en liknande möjlighet genom EU sedan 1 januari förra året.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: