Infallsvinkeln

Tro och politik utifrån en kristen infallvinkel

Kjöller har fel om aborter

Hur svårt det är att försvara abort i allmänhet och svensk abortlagstiftning i synnerhet bevisas inte minst av hur i vanliga fall skärpta debattörer trasslar in sig i minst sagt märkliga resonemang när de försöker försvara företeelsen. Senast att ramla i den fällan är Expressens Hanne Kjöller som i sin krönika känner sig manad att redogöra för sin syn på aborter efter en tidigare krönika där hon gjorde en något haltande jämförelse mellan samvetsfrihet för vårdpersonal och en muslim inte vill sälja alkohol på systembolaget (Stefan Gustavsson gör en utmärkt redogörelse i Världen idag om varför Kjöllers jämförelse inte håller).

Så varför har Kjöller fel? Till att börja med, och som jag varit inne på förut:  Samvetsfrihet handlar inte om rätten att av samvetsskäl vägra arbetsuppgifter i största allmänhet. Det handlar om rätten att av samvetsskäl inte behöva mörda en annan människa i sin yrkesutövning. Skulle en brevbärare eller en logoped eller en bibliotekarie eller någon annan förväntas mörda någon människa i sin yrkesutövning är jag mer än villig att även inkludera dessa yrkesgrupper i samvetsfriheten. Kjöller är förstås väl medveten om vad samvetsfrihet faktiskt är och därför blir det direkt ohederligt när hon och andra försöker framställa frågan som något den inte är.

Men Kjöller går ur askan i elden när hon vidgar sitt resonemang till att inte bara vara emot samvetsfrihet utan även för aborter i alla dess former rent allmänt. För att vara en text på knappt 600 ord är det anmärkningsvärt hur mycket faktafel, fördomar och logiska luckor hon lyckas få med. Att spy ur sig unkna fördomar om ”religiösa” människor till exempel känns onödigt och rent av klantigt. Det sista abortförespråkare behöver efter de senaste årens skandaler är att förstärka bilden av att hat mot troende är en bidragande drivkraft.

Enligt WHO dör över 50 miljoner barn varje år genom aborter. I USA och många andra länder är abort den i särklass vanligaste dödsorsaken, mer vanlig än hjärtbesvär och oändligt mer vanlig än exempelvis död genom skjutvapen. När det gäller effekterna av en mer restriktiv svensk abortlagstiftning gissar Kjöller hej vilt. Hennes referenser är svenskt 30-tal eller kvinnor i u-länder, båda fall där dödligheten av medicinska ingrepp var/är högre än i Sverige 2017. Ett mer relevant exempel hade förstås varit Chile där vetenskaplig forskning visar att restriktivare abortlagstiftning både minskar antal aborter och förbättrar kvinnors hälsa.

Redan i rubriken går Kjöller emot vetenskaplig konsensus när hon hävdar att ett foster inte är en människa. Vissa brukar ju vilja hävda att evolutionsläran är ett obestridligt vetenskapligt faktum, andra att mänsklig klimatkontroll är det, men när det gäller frågan om när mänskligt liv uppstår råder det inga som helst tveksamheter, enligt bland andra forskare som Keith Moore, T.V.N Persaud och Mark Torchia:

Human development begins at fertilization when a sperm fuses with an oocyte to form a single cell, the zygote

Kjöller menar också att hon inte är abortförespråkare men att hon däremot försvarar den svenska abortlagen. Som tillåter aborter. Det är ungefär som att hävda att man inte försvarar slaveri men däremot försvarar lagstiftning som tillåter slaveri. Just synen på slavar och slaveri går även att tillämpa på Kjöllers resonemang där hon försvarar abort med att barnet enligt lagen inte räknas som en människa. ”Land skall på lag byggas, inte på tyckande” menar Kjöller. Samma resonemang kunde tillämpas för att försvara slaveriet på 1800-talet (och i andra länder som i motsats till USA ännu inte avskaffat slaveriet). Slaven var inte en människa juridiskt sett. Men lagstiftningen kunde förstås inte förändra det biologiska faktumet att slaven faktiskt var en människa. Att hänvisa till en förtryckande lagstiftning är inget hållbart argument, varken då eller nu.

Vad gäller motståndet mot samvetsfrihet blir logiken ännu mer märklig. Antingen råder det konsensus kring den ”svenska” synen på att aborter är det ljuvligaste som finns och då kommer noll (0) aborter att förhindras varje år av att en eller två eller tio kvinnoförtryckande kvinnliga barnmorskor vill arbeta med att rädda mänskligt liv snarare än att utsläcka det. Eller så kanske barnmorskor som i motsats till krönikörer på kvällstidningar faktiskt vet vad en abort innebär känner ett djupt obehag kring denna aspekt av sitt arbete och helst skulle vilja slippa det. I så fall kanske det också finns anledning att ompröva den svenska hållningen i frågan.

 

Annonser

Comeys vittnesmål tog död på konspirationen

Det händer ständigt saker i amerikansk politik. Men hur vet man om det som händer är bra eller dåliga nyheter? Läser man de svenska och Clinton-lojala medierna (DN, Aftonbladet, Expressen, SvD) är det ganska enkelt. Händer det något som är dåligt för republikanerna eller Donald Trump hamnar rubrikerna längst upp i tidningarnas nätupplagor. Händer det något som är bra för republikanerna eller Trump hamnar de längre ner i rapporteringen (eller rapporteras inte alls).

Veckans på förhand mest omtalade amerikanska nyhetshändelse var förhöret med förre FBI-chefen James Comey. Svenska tidningar har använt termer som ”värre än Watergate” och ”riksrätt” i sina verklighetsfrånvända förhoppningar om vad förhöret med Comey skulle mynna ut i. Och när förhöret väl var över? Knäpptyst. Tomt. Inget. Den pliktskyldiga skildringen av förhöret hamnar långt, långt ner i tidningarnas nätupplagor, efter artiklar om lekande dagisbarn och artiklar om kroppsbehåring och reklam för bolån. Det finns förstås en anledning till detta.

Comey var förvisso mycket kritisk och irriterad på Trump och lät ungefär som man kan förvänta sig av någon som tycker de fått sparken utan att förtjäna det. Men går man in på detaljerna sa Comey precis det som vänstern inte ville höra. Han bekräftade till att börja med att Trump inte misstänktes för otillbörliga kontakter med Ryssland i samband med valet. Comey erkände också, och detta var väl den stora nyheten i vittnesmålet, att han själv läckt hemliga uppgifter till utomstående, något som nu tycks bli föremål för en utredning mot Comey själv. Den förre FBI-chefen tog även upp hur den förre riksåklagaren Loretta Lynch försökt påverka honom att tysta ner brottsutredningen mot Hillary Clinton. Loretta Lynch tillsattes ju som bekant av Obama och Comeys vittnesmål har nu gjort att det höjts röster för att starta utredningar gällande såväl Lynch som Barack Obama och Hillary Clinton gällande obstruktion av rättvisa.

Var detta spiken i kistan för Rysslandskonspirationerna? Rimligtvis borde det vara så. Till och med Chris Matthews på MSNBC (på den yttersta vänsterkanten) erkänner att konspirationen nu är död:

 

Även från andra på den amerikanska vänsterkanten får man intrycket av att de nu inser att de måste byta spår. Istället för att sätta dit Trump för Ryssland verkar tongångarna nu handla om att de ska hitta ”något annat” för att försöka få bort Trump. Och svenska medier? De fattar nog galoppen de också så småningom, även om det kanske sker först något år efter alla andra.

 

We’ll always have Paris

Vi lever onekligen i en orolig tid med allt som pågår runt om i världen. Desto mer anledning då att fira när någon gör något bra, som till exempel Donald Trumps beslut om att lämna Paris-överenskommelsen. Debatten om miljöfrågor framställs ibland som att den står mellan de som bryr sig om miljön och de som inte gör det. Mellan de som vill rädda världen från en nära förestående undergång och de som bara bryr sig om de rika och giriga oljebolagen och struntar i vanliga människor. Den beskrivningen må vara populär men den har naturligtvis ingenting alls med sanningen att göra.

Trumps beslut att lämna Paris-överenskommelsen har av vänstermedier framställts som en katastrof för mänskligheten och hela världen, men den reaktionen saknar helt förankring i verklighet och vetenskapliga fakta. Därför är det viktigt att människor informerar sig om vad Paris-överenskommelsen faktiskt är för något. Paris-överenskommelsen innebar kortfattat att 195 länder kom överens om att arbeta för att minska jordens temperatur. Varje land satte upp sina egna mål, vissa lovade mycket, vissa lovade lite, vissa lovade ingenting alls, men oavsett vilket skrev länderna på.

Just det faktum att målen var så olika är viktigt att komma ihåg när det nu framställs som att hela världen var överens om att rädda världen och att det nu är USA och den elaka Donald Trump som förstör allt genom att dra sig ur. Att till exempel Kina och Indien skriver på har sin förklaring inte i att man är villig till att göra uppoffringar för att rädda miljön utan för att målen som just dessa länder skrev under på inte ställde några krav alls på dem. Deras signaturer på avtalet var med andra ord inte mer värda än papperet de skrev under på.

För USA däremot var situationen annorlunda. Obama lovade väldigt mycket, väl medveten om att ingenting av det han lovade när han skrev på skulle behöva börja implementeras förrän han inte längre var president. Och tittar man på konsekvenserna av USA:s förpliktelser kan man inte annat än ge Trump rätt i att dra sig ur. Implementering av Paris-överenskommelsen i form av ökad statlig reglering och höjda skatter skulle slå hårt mot hela tillverkningsindustrin. Inte bara mot kol-industrin som det ibland framställts, utan all tillverkningsindustri. Enligt många bedömare skulle en implementering av Paris-överenskommelsen kosta åtskilliga miljoner amerikanska arbetstillfällen. Det skulle kosta amerikanska skattebetalare miljarder och åter miljarder i höjda kostnader och energikostnaderna skulle skjuta i höjden på ett sätt som främst skulle drabba de med sämst inkomst som inte har råd att byta bilen mot en Tesla över en natt.

Motivet för de som försvarar Paris-överenskommelsen kanske inte är att göra USA till ett förindustriellt samhälle igen eller tvinga alla att leva som Amish-folk, men det är ändå viktigt att komma ihåg att Paris-avtalet inte handlar om att rädda miljön. Det handlar inte ens om klimat, även enligt klimat-alarmisters egna beräkningar skulle temperaturförändringen de kommande 100 åren vara knappt mätbar med de åtgärder som föreslagits. Och då utgår vi ändå från att det är enbart människan och inte på något sätt naturfaktorer som styr klimatet, vilket ur ett vetenskapligt perspektiv är mycket tveksamt. Nej, Paris-överenskommelsen handlar om omfördelning av välfärd. USA har genom naturresurser och en kapitalistisk och väl fungerande marknadsekonomi kunnat producera energi på ett effektivare och billigare sätt än de flesta andra länder, vilket också bidragit till en högre levnadsstandard än många andra länder. Detta försprång vill andra länder fördela om. Inte undra på att andra länder är så angelägna om att USA ska skriva på, för dem handlar det om ta igen så mycket som möjligt av USA:s försprång de bara kan.

Jag tror definitivt att vi behöver hitta bättre sätt att producera energi. Sätt som är mindre skadligt för miljön än mycket av den energiproduktion vi har idag. Jag tror också att en fri och avreglerad marknad som uppmuntrar innovation är betydligt bättre än statlig interventionism för att åstadkomma detta. Det kanske inte alltid går i den takt vi önskar, men det är det bästa alternativ vi har.

 

Källor:

http://www.nationalreview.com/article/442822/paris-climate-agreement-us-should-abandon-it-learn-china

http://www.dailywire.com/news/17086/excellent-trump-5-reasons-trump-right-pull-out-ben-shapiro

http://notrickszone.com/2017/05/29/80-graphs-from-58-new-2017-papers-invalidate-claims-of-unprecedented-global-scale-modern-warming/#sthash.ktF0tSb7.HSIAlWYn.dpbs

 

Traditionella värderingar gynnar kvinnor

Jämställdhet är ett alltid aktuellt och angeläget ämne, även om det råder delade meningar om hur jämställdhet mellan könen faktiskt uppnås. Den rådande dogmen på vänsterkanten numera är att jämställdhet bäst kan mätas i antal utförda aborter eller genom könsbyte, men det finns kanske goda skäl att nyansera en sådan uppfattning. Nedan följer ett föredrag med Lauren Southern där hon på vetenskapliga grunder redogör för hur traditionella värderingar bäst bidrar till att upphöja och stärka den moderna kvinnans ställning:

Som själv tillhörande det motsatta könet kanske jag inte är kvalificerad att utvärdera hennes redogörelse, men intressant är det likväl.

Demokraterna och rasismen

Idag råder en konsensus inom amerikansk politik om att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter oavsett etnicitet och hudfärg, men det kan vara bra ibland att påminna sig om att det inte alltid varit så:

 

Vänster och höger

Den som följt den här bloggen har säkert snappat upp att jag i många frågor befinner mig till höger om mitten på den politiska skalan. Det betyder inte att jag tror att alla som tycker annorlunda är onda eller dumma i huvudet, inte alls. Tvärtom så vill jag nog hävda att jag har en ganska stor förståelse för varför människor på vänsterkanten tycker som de gör, även om jag menar att logiken i deras resonemang inte alltid håller. Här i Sverige tenderar vi inte bara att stå väldigt långt till vänster i våra värderingar (vilket man förstås får göra) men vi tenderar också att tro att alla värderingar till höger om moderaterna är uttryck för någon slags extremism. Steven Crowder illustrerar här på ett ganska humoristiskt sätt att så inte nödvändigtvis är fallet:

Amerikanskt perspektiv på svensk utbildning

Jag har ofta skrivit om vad jag upplever som problem med den ideologiska snedvridningen i svensk utbildning. Förmedlande av kunskap har fått en allt mer marginaliserad roll medan förmedlande av värderingar och åsikter fått en desto större plats. Värderingar och åsikter som i många fall står i direkt motsats till vetenskapliga fakta. Därför tycker jag det är intressant när jag läser den amerikanske ekonomiprofessorn Daniel B Kleins observationer kring hur han som utomstående uppfattat det svenska skolväsendet:

”Dina barn blir indoktrinerade i skolan”

Tidigare har vi ju alltid kunnat förlita oss på att den mångfald som existerar i form av fristående konfessionella skolor garanterar att indoktrinering i någon form aldrig kan få ett totalt genomslag i vårt samhället, att det alltid kommer att finnas åtminstone en liten minoritet som går emot strömmen och vågar ifrågasätta de dominerande perspektiven, men i takt med att tyglarna dras åt kring friskolorna, särskilt de kristna friskolorna, minskar också utrymmet för den normkritik som en minoritetsuppfattning (oavsett vilken) i ett samhälle per definition bidrar med.

Jag har inte alls några problem med att det finns skolor som genomsyras av vänsterideologi och som fostrar eleverna i samma anda, men jag menar att det måste finnas alternativ och jag är livrädd för ett samhälle där vänsterperspektivet är det enda tillåtna och det enda existerande.

Mordet på Seth Rich

Något som uppmärksammats mycket de senaste dagarna (men inte av svenska tidningar förstås) är nya uppgifter gällande mordet på DNC-medarbetaren Seth Rich. Stefan Molyneux reder ut läget:

Svårt att veta vilka slutsatser man ska dra. Precis som när det gäller Trumps Rysslandskopplingar finns här än så länge inga bevis för ett samband mellan mordet på Rich och makarna Clinton eller någon annan inom demokraterna, det är viktigt att komma ihåg. Ändå har vi här en intervju där Julian Assange i praktiken erkänner att det var Seth Rich som läckte information om demokraterna till Wikileaks. Även om så skulle vara fallet bevisar det förstås inte att det var därför Rich blev mördad. Det kan vara ett misslyckat rånmord och ingenting mer. Samtidigt finns det så mycket omständigheter som gör det svårt att helt släppa känslan av att någonting mer ligger bakom det hela. Demokraterna själva har ju knappast gjort något för att skingra misstankarna, snarare tvärtom. Man vägrade exempelvis att låta FBI undersöka deras servrar. Istället anlitade man privata företaget Crowdstrike som först hävdade att det skulle kunna vara Ryssland som låg bakom (för att senare ta tillbaka dessa uppgifter). Om läckan till Wikileaks kom från en av partiets egna medarbetare skulle det förklara deras iver att flytta över uppmärksamheten någon annanstans, exempelvis på Putin och ryssarna. Återigen, skulle det visa sig att Seth Rich var den som läckte uppgifter om demokraterna och makarna Clinton till Wikileaks bevisar det inte att det var därför han blev mördad, men det är nog så viktiga uppgifter i vilket fall, därför att det punkterar själva grunden för konspirationen om Rysslands inblandning i presidentvalet.

Hade situationen varit den omvända, att det istället var Trump som kunde misstänkas för något motsvarande som detta, är det nog ingen djärv gissning att det hade varit stora rubriker och dagliga uppdateringar om detta i samtliga svenska (och därmed Clinton-lojala) nyhetsmedier.

Utredaren Rod Wheeler som först berättade att Seth Rich var den som läckte uppgifter till Wikileaks ändrade bara någon dag senare sina uppgifter:

Så vad är då sanningen i det hela? Dra dina egna slutsatser.

 

Dubbla måttstockar

Det fortsätter att storma kring Donald Trump, och det är fortfarande konspirationerna kring att Putin manipulerade valutgången i det amerikanska presidentvalet som vänstern och Clinton-media både i Sverige och i USA biter sig fast vid. Jag vill vara tydlig med att jag tycker det är bra att det görs en utredning, under förutsättning att det finns sakliga och inte enbart politiska skäl för det. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inga som helst bevis ännu har lagts fram för det som Trump utreds för. Noll. Ingenting alls. Det är inte som i fjol när FBI slog fast att Hillary förvisso gjort sig skyldig till brott men menade att hon inte gjort det med flit. När det gäller Trump har vi än så länge inga bevis alls för att något olagligt överhuvudtaget. Detta kan ändras om bevisning dyker upp, men i nuläget finns det inga sådana bevis.

Vi ska också komma ihåg att Obama inte åtalades för några av sina övertramp, vare sig det handlade om operation Fast and Furious (där Obama-administrationen gav vapen åt kriminella gäng i Mexico som ledde till över 200 mord, varav ett på en amerikansk medborgare på amerikansk mark), eller IRS-skandalen (där det amerikanska skatteverket stoppade ideella organisationer baserat på deras politiska eller ideologiska inriktning och i princip avgjorde valutgången i mellanårsvalet 2012), så ribban för att åtala en sittande president är uppenbarligen extremt hög.

En annan aspekt som vänstern märkligt nog bortser ifrån är att avslöjandena om korruption hos Hillary Clinton och det demokratiska partiet ju faktiskt är objektivt sett sanna. Det handlar om mejl, ljudinspelningar och till och med videoklipp där Hillary och hennes parti gör sig skyldig till moraliskt tveksamma och i vissa fall olagliga saker. Även om vi leker med tanken att teamet bakom Wikileaks inte själva ville släppa sitt material utan att det på något sätt var Ryssland som lurade/tvingade/manipulerade Wikileaks att släppa sitt journalistiska arbete, ett arbete som Wikileaks efter månader och år av research egentligen hade för avsikt att stoppa ner i en låda och gräva ner i marken för att aldrig nämna om det för någon: Har det någon betydelse för skuldfrågan gällande det som Hillary och demokraterna avslöjades för?

Nej, självklart inte. Skuldfrågan och sättet som skulden avslöjades på är två helt olika frågor. För att göra en jämförelse: Anta att det fanns en video i vilken Donald Trump hade fångats med att skjuta någon. Trumps skuld hade naturligtvis inte påverkats av huruvida videon togs av en journalist på New York Times eller av en person med kopplingar till Rysslands underrättelsetjänst. Det hade möjligtvis kunnat påverka hur videon fått användas i en rättegång, men skuldfrågan som sådan hade inte förändrats. Att Trump av allt att döma inte gjort något olagligt betyder förstås inte att han inte agerat olämpligt eller förhastat, exempelvis vad gäller utnämningen av Michael Flynn till nationell säkerhetsrådgivare.

För den som hunnit glömma vad Wikileaks faktiskt avslöjade gällande Hillary Clinton och demokraterna finns en sammanfattning här. Även om man köper konspirationsteorier om att Wikileaks egentligen inte alls ville offentliggöra informationen utan tvingades till det av Putin själv tror jag ändå de flesta kan se hur avslöjandena i sig bidrog till allmänhetens bild av Hillary och hennes parti som korrupta. Så länge korruptionen är ett faktum spelar det kanske mindre roll vem budbäraren är som avslöjar korruptionen. Och återigen, till dags dato saknas bevis för att Ryssland skulle ha haft någon avgörande inverkan på valet. Jag tvivlar inte för en sekund på att Ryssland skulle ha velat påverka valutgången 2016, precis som man ville 2012 och 2008 och förmodligen varje amerikanskt presidentval som hållits i modern tid. Men bevisen för att de faktiskt lyckades existerar än så länge inte.

Tvära kast

Den här var lite rolig tyckte jag. En programledare berättar för sin publik att Trump sparkat FBI-chefen James Comey, och istället för att bua så jublar publiken. Anledningen är förstås att de i månader fått höra att Comey är dålig och borde få sparken, men när Trump sparkar Comey förväntas de plötsligt tycka att Comey är ett helgon som inte alls borde få sparken. Inte lätt att hänga med i svängarna alltid, så man får väl ha överseende med publikens reaktion:

Att en del ledande demokrater för bara några månader gick ut i tv och sa att Comey borde få sparken för att nu säga precis motsatsen är det förstås också många som uppmärksammat:

Nu ska dock sägas att det inte bara är folk på vänsterkanten som gjort sig skyldiga till detta hyckleri. Även många konservativa som med rätta anklagade Obama för vad gäller exempelvis executive orders och big government verkar inte ha några problem när Trump gör sig skyldig till samma sak. Den sjukvårdsreform som nu diskuteras är ju bara en något bättre variant av  Obamacare, för att ta ett exempel. Det bör kanske ändå inflikas att många av Trumps executive orders gått ut på att vända Obamas, så det är ju mer okej. Men nog finns en oroande trend att många så kallade konservativa tycks ha överseende med dålig politik bara för att det kommer från en republikan och inte en demokrat. På Trumps plussida har vi förstås ändå utnämnandet av en konservativ domare till högsta domstolen, något som kommer att få konsekvenser för många årtionden framöver, och häromdagen berättade Trump att han kommer att göra en utredning av vallagar och se vad man kan göra för att minska valfusk, något som jag länge tyckt är oerhört angeläget. För oss svenskar är det ju en självklarhet att man ska kunna identifiera sig för att få rösta men detta har demokraterna i USA länge bekämpat med näbbar och klor, givetvis för att de har mest att förlora på det.